onsdag 20 juni 2007

Om kärlek

Bland det första jag reflekterade över när jag träffade E var att det är sällsynt med en så ung kvinna som är så säker på sig själv och så trygg i sin självuppfattning som hon var. På något sätt hade hon alltid en märklig förmåga att se sig själv som andra såg henne, ställa sig utanför och gärna driva med sig själv utan att för den skull vara cynisk eller överkritisk som många är.

Med stor sannolikhet är det en av de sakerna som jag föll för först hos henne.

Hon har inte förlorat den egenskapen, även om man ibland kan tro det när man läser hennes blogg. Hon är fortfarande oerhört säker på sig själv, i alla sammanhang utom dem som har med hennes syn att göra. Möjligen är det just det hon är förresten, säker på sig själv även när det gäller det, fast på ett helt orealistiskt sätt.

Då och då får hon för sig att människor tycker sämre om henne för att hon ser sämre. Då och då får hon för sig att hon gör ett sämre jobb, eller att det är besvärligt att umgås med henne.

Det händer också titt som tätt att hon ifrågasätter huruvida någon, jag, kan älska henne när hon ser dåligt, eller för att hon skadat sitt knä. Ibland får hon för sig att kärlek är till för perfekta människor. Det trista i det resonemanget är att hon inte inser att ingen är perfekt.

Hennes tvivel och nedlåtande attityd mot sig själv blir naturligtvis inte helt lätt att hantera för den som älskar henne. Det leder till att även jag drabbas av vissa tvivel. Dessa tvivel har inget att göra med mina känslor för henne. Däremot undrar jag varför jag ger henne anledning att tvivla och skriva saker som att jag skulle åka själv på semester för det blir för jobbigt att ta henne med, eller att det vore rimligt om jag lämnade henne på grund av att hon råkat skada sitt knä. Det måste givetvis innebära att jag är för dålig på att kommunicera mina känslor.

Det kanske är så att vi män helt enkelt har svårare att uttrycka känslor. Alternativt är jag dålig på det. Eller så pratar vi helt enkelt inte samma språk.

Möjligen har vi helt skilda uppfattningar om vad kärlek är men jag tvivlar på att hon skulle tänka de där tankarna om situationen vore den omvända.

Jag tvivlar aldrig på hennes kärlek, kanske skulle jag göra det om situationen vore omvänd. Det är fullt möjligt att det är något naturligt men det är förbannat frustrerande.

6 kommentarer:

Ella sa...

Förlåt mig. Jag skäms. Som alltid.

Monica sa...

hittade så klart hit via din Ella,

du vet ju :
män från mars o kvinnor från venus:-) är det inte så boken heter! ha det så gott :-)

Anonym sa...

Nej då, Chris....

Det är inte du!!! Kvinnor har en benägenhet, hur säkra vi än verkar, så i kärlek så tror vi aldrig att vi är bra nog....

Har mycket mindre med dig att göra och med Ellas säkerhet än med samhällets mycket höga kvinnoideal. Jag är absolut inte feminist för fem öre men kvinnor har mycket höga krav på sig och en mängd olika fåfänga ideal som vi faller för, det där med kvinnlighet är en ömtålig punkt... Ja, kvinnor har ibland en benägenhet att tro att kärlek är till för perfektionen allena.

Kvinnor är oxå mästare på att känna åt andra och på grund av det de känner oxå besluta åt andra vad de känner och borde besluta....

Du är inte dålig på det språk du avser, du kan utrycka dig på ett lämpligt sätt för Ella att kunna förstå, om hon inte var för upptagen i det avseendet att känna åt dig och besluta vad du måste känna... (Sorry E, jag sa samma sak till dig)

Exakt samma sak sa min man en gång till mig, att jag ger dig anledning att tvivla på min kärlek till dig... Det är inte så, det är vi själva som skapar tvivlet och sen på ett mycket raffinerat sätt lägger över detta på er, per automatik liksom... Det är inte avsiktligt.

Stå på dig, fortsätt tala klarspråk det är något kvinnor behöver lära sig... Se till att hon tar emot!!!

Kramar på er

Jag skrev ett svar till Ella som jag hoppas att du läst.

Ella sa...

Maria: Lite ojuste är det att inviga karlar i våra hemlisar förstås...

Chris sa...

Ella
Bra. Gör det. Skäms.
Det kan du behöva göra ibland :)

Chris sa...

Monica: Ja det verkar ligga viss sanningshalt i det.

Maria: Det förklarar ett och annat. Jag ska försöka komma ihåg det nästa gång.