måndag 11 juni 2007

I begynnelsen

Det var en riktigt het dag jag började på min nuvarande anställning, på hösten.

Min företrädare guidade mig runt och presenterade mig för nästan alla på kommunens administration.
Nästan alla var i övre medelåldern.
Nästan alla var kvinnor.

När turen kom till min blivande närmaste medarbetare, en viss Ella, var jag förberedd på att träffa ännu en medelålders dam, oklanderligt klädd i något heltäckande som sig bör.

När jag först såg henne var min tanke att hon måste vara Ellas dotter som slagit sig ned på sin mors stol i väntan på att något möte skulle ta slut och hennes mor bli ledig.

Hon såg inte ut som en administrativ chef.

Hon var ung.
Hon hade långt, blont hår.
Hon hade de snyggaste, mest brunbrända ben jag någonsin skådat och den kortaste kjol man kan tänka sig.
Hon var vackert sminkad, hade de blåaste ögon.
Hon log.

Jag stod där som en åsna och sa något åsnelikt.

Efter det fortsatte det på den vägen länge.

Till en början hade jag mina tvivel om hennes kompetens. Så ung och så jäkla snygg. Hon måste helt enkelt ha nått sin position på andra kriterier än sin kompetens.

Till en början undrade de flesta på kommunen hur länge hon skulle orka bli kvar med tanke på hur illa vi verkade tycka om varandra.

Det visade sig dock att hon inte bara var jäkligt läcker utan även oerhört skärpt och snabbtänkt.

Jag vet inte när jag började lyssna extra noga när folk pratade om henne i hennes frånvaro.

Jag vet inte när jag började titta in en extra gång på hennes kontor bara för att få höra hennes röst.

Inte heller vet jag när exakt jag började känna igen hennes steg och kunna avgöra hennes humör bara genom att se henne i ögonen. Någonstans övergick förhållandet från medarbetare till vänskap och därefter, eller möjligtvis samtidigt, till kärlek.

Idag är vi gifta, men det dröjde länge, mycket länge, innan jag förstod att mina känslor var besvarade.

Hon har en blogg. Jag är inte välkommen med mina kommentarer där. Jag tillåts inte att ta upp ämnen till diskussion som hon skriver i sin blogg. Därför finns den här bloggen, för att ge svar på tal.

4 kommentarer:

Ella sa...

Du är inte klok min älskling.
Kanske därför jag älskar dig?

Chris sa...

Vi kanske är lite tokiga båda två. Kanske därför det blir så bra i slutändan.

Ella sa...

Ha ha...
Maria skrev just det hos mig. Att man måste vara tokig för att stå ut med varandra ,)

Anonym sa...

Nej Ella

Jag skrev inte att man måste vara tokig för att STÅ UT med varandra...

Jag skrev att när man är så här tossig så blir det bra... maken o jag firar tio år på midsommardagen o vi är fortfarande så där larvigt nyförälskade... och tossiga

ps läs om hur vår midsommar kommer att se ut hos mig....(

Jag lägger till dig Chris som länk.. hoppas att det är ok.