onsdag 16 januari 2008

Dagen efter operationen

Så var det dags för ännu en operation. Man skulle tro att man vänjer sig, vi har ju varit med om ett antal nu trots allt men så är dock inte fallet. Att stå utanför och inte kunna påverka och bara se på när någon man älskar lider är det värsta som finns och det går troligtvis inte att vänja sig vid.

Operationen lär ha gått bra enligt läkaren. Ella har dock inte mått speciellt bra efteråt med både smärta och illamående. Fortfarande är hon så pass smärtpåverkad att hon bara är vaken kortare stunder.

E har sett fram emot den här operationen. För varje dag som gått har hon blivit lite gladare och lättare till sinnes. Hon har varit så fylld av hopp de senaste dagarna att jag är orolig för vad som händer om operationen mot förmodan inte lyckas. Faktum är att jag även känner viss oro inför utsikten att operationen lyckas. Jag är rädd för att hon ändå kommer att bli besviken och ledsen över att det hon föreställt sig och räknat med inte är så mycket när det väl kommer till kritan. Det är dessvärre ofrånkomligt att hennes syn redan innan operationen var mycket dålig och redan då var hon i många situationer nästan helt blind. E, liksom alla andra människor, är dock så funtad att hon i det här läget bara valt att komma ihåg det som varit bra. Självklart är det som hon så ofta påpekar, vad som helst är bättre än totalt mörker, jag är bara rädd för att hon lägger allt för stor förhoppning i detta ”vad som helst”.

Hur operationen än går så kommer det att bli en tuff tid för henne nu. Jag önskar bara att jag kunde göra något för att göra det lättare för henne. Den här sista tiden har det varit alldeles för mycket redan som det är. Hur mycket mer ska hon behöva ta sig igenom? Och hur ska jag göra för att hon inte ska behöva göra det ensam?

7 kommentarer:

Gnällspikar och livsflanörer sa...

En stor kram till Ella och dig ifrån mig!!!

Jag förstår ditt resonemang, det är ju så det är... Så man tänker själv oxå, ska man hoppas eller ska man inte, vilket kommer att göra mest ont, och så vidare...

Lovade Ella att hålla alla mina tummar och tår, jag har nog till och med hållt andan och blivit lite blå:))) Skämt åtsido! Hoppas att smärtan avtar snart och att allt som kan vara bra eller bättre blir så!

Isabelle sa...

Mängder av omtanke till både dig och Ella. Det är nog minst lika jobbigt att stå vid sidan om.

Anonym sa...

*en jättekram till er båda från mig*
Sitter här med tårar i ögonen, och önskar jag kunde göra nått!
*hoppas på att det blir en lyckat operasjon, och att hon känner sig piggare i morgon *¨kram kam-*

Annika sa...

Du finns hos Ella, du tröstar, peppar och stöttar och framförallt så finns din kärlek till henne och den bär långt!

bollebygdsbo sa...

Det är inte lätt att stå vid sidan och inte kunna hjälpa den man älskar.

Jag hittar inga ord som stämmer just nu, men hoppas att du vet hur värdefull du är för Ella.
Hälsa till henne från Ingela i Bollebygd

Elisabeth sa...

Det är konstigt... i väldigt mycket som Ella skriver så kan jag känna igen mig själv. Sedan läser jag någonting som du har skrivit, och då känner jag igen mycket av det också!
Som nu... din rädsla för att inte räcka till! Att dina försäkringar, ditt stöd och din kärlek till henne inte ska bära... framförallt om det nu visar sig att hennes hopp och förväntningar efter den här operationen inte blir vad hon har tänkt sig.
Jag känner det ofta så... att jag vill ge..och ge..och ge.,och stötta..och stötta..och stötta.., och hela tiden finns den där innersta rädslan av att jag inte ska räcka till! Men kanske är det lite av "medaljens baksida" när man älskar någon... den otillräcklighet man drabbas av när ens kära drabbas av något svårt i livet... och där man inte kan göra det man helst av allt vill: ta bort det svåra, eller onda!

Men en sak är jag helt övertygad om... och jag har ju följt Ella och dig en tid nu... det du gör för henne nu, kommer att bära henne igenom vilket helvete hon än kommer att möta!
Hon vet att hon har din kärlek, och än om vardagen kommer att bli ännu mörkare för henne nu, och du kämpar på med otillräcklighet och vill ge henne allt, så tvivla aldrig på hennes kärlek till dig!

Den kommer att bära er tillsammans... det blev kanske inte det liv ni hade planerat, som ni hade önskat, drömt och tänkt... men ni har det viktigaste... livet och kärleken till varandra!

Som jag sagt förut... jag beundrar dig mycket! För din styrka och din kärlek till henne..

Kram..

Ps. Ta med den största kramen till en människa som jag också beundrar så mycket.. varje dag: Ella!

Anonym sa...

Hej, jag är en liten spammare med ett viktigt uppdrag; Jag ger folk fler sidvisningar, och gör folk populära. Hur jag gör? Jag sprider ordet om en hemsida som genererar fler sidvisningar! Allt man behöver göra för att få fler är att tipsa sina vänner, så går allt som på räls:
http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=korpen
Tack för ordet. Hoppas du inte blev alltför irriterad. :)