Som ni kanske har läst hos E så är vi hemma nu och operationen har gått riktigt bra. Redan nu ser hon mer än hon gjorde innan och vad vi förstår kan det förbättras ytterligare lite. Det går naturligtvis bara till en viss gräns då inget kan göras åt den synförlust hon har på grund av sin sjukdom.
Varför inte E skriver själv idag undrar ni som känner henne säkert. Trots att hon mår bra rent fysiskt och trots att operationen gått så bra man kan förvänta sig så mår hon inte speciellt bra psykiskt. Enligt den psykolog vi har träffat idag så är det inte alls konstigt eller ovanligt. Det är en slags reaktion på de senaste veckorna och till och med månaderna av känsloanspänning.
Idag har hon sovit större delen av dagen och knappt orkat ta sig till bilen trots att hon inte kunde komma fort nog ifrån sjukhuset. Jag hoppas och tror att det är bra för henne för sömn är inte något hon haft särskilt mycket av de senaste veckorna.
Även trots att jag vet att detta inte är speciellt konstigt är jag givetvis orolig samtidigt som jag vet att det går över, det gjorde det sist med.
Jag har också läst era kommentarer nu och jag upphör aldrig att förvånas över den värme och omtanke som möter mig och E. Det är fantastiskt att människor som vi egentligen inte känner har så många tankar, så mycket värme och så många kloka ord att dela med sig av. Jag har läst flera gånger och tagit till mig det ni skrivit. Det har varit till stor hjälp för mig.
Jag inser mer och mer att jag inte kan tvinga E att öppna sig, det enda jag kan är att acceptera min roll och vänta tills hon känner sig stark nog för att våga släppa in mig. Jag känner E tillräckligt väl för att veta att hennes tystnad och ovilja att ”belasta” mig bottnar lika mycket i att om hon i detta läge skulle öppna sig och tillåta mig att komma närmare så skulle hon bryta ihop och just nu kan hon inte det. Jag börjar ana ett mönster och det mycket tack vare just era kommentarer. Nu gäller det bara att acceptera att när hon behöver mig som mest så behöver hon inte mig på det sätt som jag tror och önskar. Naturligtvis måste det bli på hennes villkor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Vilken lättnad att få läsa detta. Att äntligen en operation blir lyckad! Se till att vila hela helgen nu, det behöver ni! Glöm inte att äta något gott också.
Sänder er massor av kramar!
Ha en underbar helg med närhet, värme och kärlek!
Annika
Sömn är läkande så det är bra att Ella sover mycket. Det är mycket ackumulerad oro och spänningar från ångest före operationen som ska lämna kroppen, därav tröttheten.
De tankar Ella förmedlat att hon haft om rädslan att vakna upp efter operationen och allt är svart har ju krävt all energi hon haft och skapat enorma spänningstillstånd i kroppen. Nu tar kroppen sitt och finurligt nog får även psyket vila under tiden. Genom drömmar rensas hjärnan. Men det tar nog sin tid innan hon känner sig i form.
Stresshormoner ligger länge kvar på förhöjda doser s.a.s. i kroppen efter själva stresssituationen. Så trött kommer hon att vara och det enda man kan göra är sova, äta, vila efter maten, få frisk luft, sova igen.
SÅÅÅÅ SKÖÖNT!!!! Nukan man bara börja att hoppas på ett mer normalt sätt då och inte gå omkring så att folk undrar vad man håller på med, jag menar det är tufft att promenera omkring med alla tår och fingrar knutna om varandra, försök får du se och jag som är vinglig normal, ja du, då blir det en syn för gudarna!!!
Chris, den insikt du kommit till tror jag är väldigt viktig, du säger på hennes villkor men glöm inte för ett ögonblick bort dina egna heller... Hon kommer när hon klarar att släppa... Men du, även om du inte kräver att bli insläppt (det skulle aldrig gå bra) var där inne utan inbjudan med henne, bredvid henne...
Ni kommer att klara det här alldeles galant, som jag sagt förr, ni är tillräckligt tossiga för det...*ler*
Stor kram till er båda!!!
Va skönt, att allt har gått bra!
Jag forstår att hon sover mycket hon måste va helt slut stakkarn krama henne från mig / Monica
Underbart att läsa dina ord. Det är nog precis så det är den där gamla klokskapen "Älska mig mest när jag förtjänar det minst - för då behöver jag det mest".
Kramar av värme til er båda
Har inte tittat in till dig, men hittade länken. Jag är glad att få läsa anhörig blogg. Att E har dig. Sen måste man tänka på att anhöriga ska få stöd också. ni lever ju med oss som ser dåligt.
Det var längesedan jag var här inne, men nu är jag här :-) Så glad jag blir av att läsa dina tankar. Du låter så klok och varm och full av kärlek till Ella. Tror också att när man stänger ute, så är det för att skydda sig själv från känslor man inte orkar eller tror att man kan hantera. Men det kommer, med kärleken :-)
Glad också av att läsa att operationen gick bra.
Skicka en kommentar