Min hustru är fantastisk.
Hon älskar mina barn.
De älskar henne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"Hon har en blogg. Jag är inte välkommen med mina kommentarer där. Jag tillåts inte att ta upp ämnen till diskussion som hon skriver om i sin blogg. Därför finns den här bloggen, för att ge svar på tal."
5 kommentarer:
Ahhhh och du älskar henne, glömde du att berätta;-)
Ha en god natt, önskar den eviga bloggerskan som vill er båda väl =)
Hm, känner igen den känslan du har... Här är det motsatt, jag har barn sen tidigare och maken älskar dem och de honom... Jag var rädd först när vi skulle få ett gemensamt barn men idag vet jag bättre än att vara rädd. Det har gått hur bra som helst.
Ha det gott i helgen med barnen
*rodnar*
Ja... Annelie har rätt, du glömde en det.
Maria
Jag visste inte att alla barn hos er inte var gemensamma?
Ella!!!
Vi tar det en annan gång...
Deras pappa har sin alldeles egna historia och den är inte snäll... Kanske därför de tre äldsta pojkarna ser på maken som sin pappa, den som gör och som man kan prata med som en pappa, de två äldsta träffar mycket sällan sin pappa, de har för mycket minnen... 14-åringen åker dit varannan helg av lojalitet och respekt...
Det är en plågsam historia som vi tar en annan gång...
å det är klart att de älskar Ella för du tillåter dem att älska henne och tvärtom!
Annika
Skicka en kommentar